Fredrik Bagge, urn:sbl:18991, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Walli.), hämtad 2015-07-31. Band 02 (1920), sida 574 Meriter 1. Fredrik Bagge, f. 24 dec. 1646 i Marstrand, d. 8 nov. 1713 därstädes. Föräldrar: borgmästaren och handlanden i Marstr and Nils Fredriksson Bagge och Malin Burgesdotter. Kom till Roskilde skola 1662; student i Köpenhamn 1664 och i Uppsal a 24 jan. 1665; reste aug. 1666 till Tyskland, där han besökte flera universitet, bl. a. Wittenberg och Altdorf; disp . i Wittenberg 9 okt. 1667 (Annotata anti-Gro-tiana ad librum Joélis, pres. Abraham Calovius); fil. magister därstädes s . å.; disp. ånyo i Wittenberg 22 febr. 1668 (De historia symboli Apostolici, pres. Aegidius Strauchius); återvände för f aderns sjukdoms skull till Sverige sommaren s. å. Adjunctus pastor och successor åt kyrkoherden i Marstrand Lars Påskess on (Paschasius) Wandelin 30 juni 1669; prästvigd 18 apr. 1670, då han såsom magister befriades från prästexamen; riksdag sman 1680, 1686, 1693, 1697, 1710; prost över Älvsyssels kontrakt 27 nov. 1680; fick Solberga pastorat såsom annex 19 de c. 1682; erhöll genom K. brev 19 dec. 1706 tillstånd att överlåta båda sina pastorat åt sin måg, Johan Carlberg, och sjä lv endast behålla prostämbetet men synes, att döma av Marstrands kyrkas memorial- och protokollböcker, ha utövat även ky rkoherdeämbetet i Marstrand till kort före sin död. Gift 30 nov. 1670 med Elisabet Larsdotter Wandelin, f. 3 dec. 1650, d. 8 mars 1731, dotter till kyrkoherden i Marstran d Lars Påskesson Wandelin. Biografi De omständigheter, under vilka B. fick sina olika ämbetsbeställningar, äro betecknande för tiden. Då han från sin utländ ska resa hemkom till faderns dödsbädd, var kyrkoherden Lars Påskesson sjuk. Mellan honom och B. överenskoms då, att B. s kulle, stödd på kyrkoherdens och magistratens kallelse, av K. M: t söka utverka, att han bleve utnämnd till kyrkoherden s medhjälpare och efterträdare. Han skulle så genom giftermål med kyrkoherdens dotter kunna
n lyckades, men B:s ställning som
stodo snart bittra stridigheter, i det B. gjorde anspråk på likställdhet, vilket svärfadern icke ville medgiva honom. De t gick så långt, att de uppträdde mot varandra i kyrkan, så att magistraten ingrep och avstängde dem bägge från predikst olen. På B: s föranstaltande kom saken 1674 inför domkapitlet, där förlikning åstadkoms, varvid båda såsom felande dömde s till böter. Följande år var saken åter före därstädes. Lars Påskesson var alltjämt oförsonlig och hade på grund av si n sinnesstämning sedan nära två år med sin familj avhållit sig från nattvarden. Han blev därför av biskop L. Billichiu s avsatt från sitt ämbete men vägrade att underkasta sig avsättningsdomen och förgick sig svårt mot sin förman. Senare p å året synes han emellertid ha resignerat och avstod pastoratet åt sin måg i förhoppning att få ett annat på fastlandet . Det hoppet gick icke i uppfyllelse, men B. var nu kyrkoherde i Marstrand, och svärfadern tycks ha levat utan ämbete ti ll sin död, som inträffade först 4 febr. 1687. B: s prostämbete och kyrkoherdebeställning i Solberga stå i samband med hans modiga svensksinnade uppförande vid Marstra nds erövring 1677 under den s. k. Gyldenlövefejden, den händelse i B: s liv, som förskaffat honom hans berömmelse hos ef tervärlden och som senast förhärligats av V. v. Heidenstam i
v sina bohuslänska ämbetsbröder visat sig vara svensk till sinnelaget genom sin tacksägelse över Karl XI: s seger över d anskarna vid Halmstad 1676. När i juli året därpå den norske ståthållaren Ulr. Fr. Gyldenlöve erövrat Marstrandmed all a dess befästningar, lät denne tillställa B. ett böneformulär för kung Kristian och de danska vapnens framgång, vilket f öljande söndag skulle uppläsas i stadskyrkan efter predikan. Men B. bad i stället oförskräckt i danska generalitetets nä rvaro förböner för kung Karl emot Sveriges fiender. Han blev fängslad och under bevakning förd upp till fästningen, vari från han sedan flyttades till Fredrikshald. Här blev han dömd till döden men fick behålla livet, på villkor att han löst e det med tredubbel mansbot. Sedan han av egna medel betalt lösesumman, kom han hem sommaren 1678. På grund av sitt uppf örande vid detta tillfälle stod han i stor gunst hos Karl XI. Vid 1680 års riksdag i Stockholm, som B. bevistade som sit t kontrakts fullmäktig, blev han efter en predikan inför konungen utnämnd till hovpredikant men undanbad sig. Han erhöl l då såsom nådevedermäle två stora guldmedaljer, varjämte konungen genom brev till biskop D. Wallerius i Göteborg (dater at 2 nov.) förständigade denne att giva B. till annex den första lediga församlingen i Marstrands grannskap eller ock tr ansport, om B. så önskade, till ett bättre pastorat, än det han innehade. I resolutionen på prästerskapets i Älvsyssel s prosteri besvär 15 nov. 1680 uttalade konungen sin vilja, att B. med allra första måtte belönas för sin trohet och sit t lidande. Och kort efteråt, 27 nov., sände han biskopen ett nytt brev, vari han med tanke på att det kunde dröja något , innan ett lämpligt pastorat bleve ledigt, förordnade B. till prost över Älvsyssels kontrakt. Två år senare blev Solber ga ledigt, och B. erhöll då denna församling till annex trots biskopens vrede. B: s första verksamhetsår inföllo samtidigt med att de bohuslänska häxprocesserna pågingo. Dessa påverkade djupt live t i Marstrand. Ett stort antal kvinnor voro där anklagade, av vilka flertalet måste offra livet. B. var en av dem, som v oro personligen berörda av saken. Hans egen moder hörde nämligen till de anklagade. Med stor energi kämpade han för at t rädda modern, och inlagor från honom till de olika dömande myndigheterna äro bevarade. Sedan familjen i mer än två hel a år levat i oro och ängslan för utgången, blev hon äntligen i nov. 1671 genom Göta hovrätts utslag frikänd och
n förra heder conserverad
kande angående förfaringssättet vid rannsakningar av för trolldom anklagade. Det skedde i
han att procedere meth trollfolck, skickadt magistraten uthi Marstrandh från M. F. N. B. A: o 1669
n i vissa avseenden tidens processförfarande i trolldomsmål. Så förkastade han avgjort det vid de bohuslänska processern a brukade vattenprovet med den motiveringen, att om en människa flyter, kan det icke vara av Gud utan
en, och är så intet att tro, ty han är en lögnare av begynnelsen
B. var en begåvad och för sin tid lärd man, varom på sitt sätt hans skrifter vittna. Därtill ägare av en betydande förmö genhet, var han självrådig och härsklysten, vilket ibland tog sig starka uttryck. Stödd på konungens nåd, kunde han me d framgång trotsa biskop Wallerius, som härmades över att B. honom oåtspord fått prostämbetet och Solberga. Även andra b iskopar ha fått lära känna den myndige Marstrandsprosten. Typiskt är ett yttrande av biskop J. Carlberg till en svårhant erlig kyrkoherde:
ver
p O. Nezelius utnämnts till prost över sitt eget pastorat. B. såg häri ett ingrepp i sin maktutövning och vilade icke, f örrän biskopen fått återtaga sin utnämning och Parnovius på grund lav befallning från rådet fått varning inför domkapitl et. Av begär att förödmjuka Uddevallakyrkoherden inför hans egen församling utnyttjade B. sin seger så grundligt, att ha n själv ådrog sig varning från rådet. Att emellertid B. ägde ej ringa anseende bland sina ståndsbröder, framgår utom a v hans riksdagsmannauppdrag även därav, att han vid biskopsval i Gröteborgs stift i slutet av 1600- och början av 1700-t alet erhöll ett stigande röstetal samt 1707 av domkapitlet föreslogs till domprost i Göteborg. Som predikant tyckes ha n ha åtnjutit ett stort anseende, åtminstone om man får sluta av den förnäma utstyrsel, förläggaren bestod hans båda pre dikosamlingar. Hans predikningar äro skrivna i det gängse maneret. Språkligt äro de förklarligt nog rika på danismer . — I Solberga kyrka finnas B: s och hans hustrus porträtt i kroppsstorlek. Tryckta arbeten: Annotata anti-Grotiana ad librum Joélis. Wittenberg 1667. 4: o.' (Diss.) — De historia symboli apostoli ci. Wittenberg 1667. 4: o. (Diss.) — De origine orbis literati. Altdorf 1668. 4: o. (Diss.) — Thesis unica, totam prasse ntans theologiam. Gtbg 1670. 4: o. (Tes för prästex.) — En godh mands yndelige welgang i döden och ynschelige welstand e ffter döden, udwiist aff Daniel. 12. Cap. 23. vers: huilche ord udi den... S. mands, Jörgen Nielsen Baardt, borgere oc h handelsmand udi Marstrand, hans haaderlige och christelige liigsbegengelse, blefve udi Marstrands kirche, 1675 den 1 4 hovemb. fremsatte och forklarede. Gtbg [1675]. 4: o 23 bl. — Tacksäijelse sermon för den wedh Halmstad lyckelig erlang ede victorie holden i Marstrands kiyrkja effter höghpredikan paa den 14 söndag effter trinitatis 1676... [Gtbg 1676.] 4 : o 16 s. —• Enfallig wijgnings-sermon, hållen vthi 'Morlanda kyrckia på den 29 aug. anno 1681, då kyrckioJierden til Mo rlanda giäld,... herr Paul Nöring, medh ... jungfruen Karin Matthis dotter Haffenberg vthi ächtenskap trådde. Gtbg [1681 ], 4: o 8 s. — De Jesu Christo Deo-homine disp. theol. Gtbg 1688. 4: o 19 s. (Synodaldisp.) — En christens andelige lijf f i Christo sampt gudelige lust at skillias hädan och wara med Christo, framstält uthi en kort lijk-predikan, öfwer Paul i epistels til de Philipp. 1. Cap. 21. 22. 23. 24. v., som blef hållen wid ... Karin Matthis dotter Haffenbergs, . .. he rr Paul Nörings,... kyrckioherdes öfwer Morlanda giäld, kiäreste hustrus begrafning i Morlanda kyrckia. .. på den 12. no vemb. 1703. Gtbg [1703]. 4: o 27, (13) s. — Curriculum vitae Christi, a nativitate ad sepulturam, qva omnes fere circums tantias historico-theologice delineatum. Gtbg 1708. 12:o 100 s. — Sörjande föråldras tröstende samtaal, effter anlednin g af Tobias 10: 6, förestält vthi en enfallig Kjck-predikan, hwilken vthi Marstranna stads kyrckia på söndagen Oculi, so m war den 26 febr. anno-1711, då Kongl. May:tz troo tienare och ammiralitetz4ieutenant. .. herr Niels Knape, lians död a lekamen vthi sitt hwilorum nedsattes, blef hållen. Gtbg [1711]. 4: o 4 bl., 24 s. — Mellificium evangelicum eller kor t och enfaldig, doch med Guds ord enlig förklaring öfwer alla sön-, helg- och apostla-dagarnas wanlige ewangelier, geno m Gudz andas nåd, til des aldraheligaste namns ähra och des rikes vpbyggelse sammansatt. Sthm & Upps. 1714. 4: o 16 bl. , 780, 82, (1) s. [Grav. titel: Mellificium evangelicum. Sthm & Upps. 1713.] — Werldenes fåfängligheter och des föracht , vti någre predikningar, öfwer åtskillige bibliske texter, förestält. Sthm 1717. 4: o 11 bl., 235 s. [Grav. titel: De v anitatibus rerum mundarum.] Handskrift: Ett lithet sendebreff. Om måthan att folck, skickadt magistraten uthi Marstrand h från M. (Skokloster-arkiyet, Avd. I, 4: o, N : o 93). Källor och litteratur Källor: Marstrands församlings kyrkobok 1685—-1730 (
ol-boock
kapitels prot. 1670, 1674 och 1675 samt K. brev till detsamma 1680, 1704 och 1705, allt i Göteborgs landsarkiv. — Bidr . till sv. kyrkans och riksdagarnes historia, utg. af S. P. Bexell, A. Ahlqvist och A. Lignell (1835). — L. B. Bagge, Ge neal. öfversikt öfver de ofrälse Baggesläkterna i Sverige (1906); J. Gothenius, Lefvernes-beskrifning. Om M. Fred. Nilss on Bagge, prost och kyrkoherde i Marstrand (Collectio Gjörwelliana, 1, 1777; byggd på självbiografiska anteckn. av B.) ; E. Linderholm, De stora häxprocesserna i Sverige, 1 (1918); E. Olån, Marstrands historia, krigsminnen och badortslif ( 1914); C. W. gkarstedt, Göteborgs stifts herdaminne (1885); J. G. Stricker, Försök til et sw. homiletiskt bibliotek, 1 ( 1767); A. Westén, Sv. Kongl. hof-clericiets historia, 2 (1801); J. Ödman, Chorographia Bahusiensis thet är: Bohus-läns b eskrifning (1746).

Married to
Elisabet Wandelin, born 1652-12-03 in Marstrand (O), dead 1731-03-08 in Marstrand (O).

Children:
Fredrik Bagge, born 1676, dead 1762
Samuel Bagge, born 1686-06-05, dead 1763-12-07
Elisabet Bagge, born 1701-07-24